Tyvärr håller inte Encanto öppet just nu,
men kika gärna in på hemsidan igen
då vi hoppas kunna komma tillbaka!

Meddela oss gärna
om du är intresserad av att komma,
eftersom ett bekymmer varit att lyckas
sprida information om träffarna och
att få dit besökare!
Maila på kontakt@encanto-karlskoga.com

Om oss bakom Encanto

Vi som dragit igång Encanto heter Ludvig Saxe, född 2011,

och Jenny Eklind, som är Ludvigs mamma.
Och anledningen är helt enkelt att vi såg behovet!

Lite om Ludvig

Jag gillar att titta på humorserier, att spela tv- och datorspel
och att vara med mina djur.
Jag hoppas att Encanto ska leda till att folk får nya vänner.

Lite om Jenny

Jag är alltså mamma till Ludvig
– en ganska vanlig mamma tror jag;
lite sur, ganska glad, lite tjatig, lite rolig (tycker i alla fall jag själv),
lite arg, lite stressad (kanske lite mycket stressad faktiskt),
lite trött, mycket kramig och väldigt mån om mina kära barn!

Jag bor i ett hus med två katter,
en hund och jag har två barn:
Ludvig och hans lillebror Viktor.
Jag har också ett jobb, en bil,
en husvagn, en cykel och adhd.
Jag gillar musik, djur, att skapa, att skratta
och att vara tillsammans med de människor som jag tycker om
och känner mig trygg tillsammans med!

Lite mer om Jenny

Jag tror kanske att jag kan uppfattas som en ganska lättsam och social person,
men egentligen har jag inte så himla lätt
för att känna mig trygg ihop med andra.
Samtidigt har jag nog faktiskt alltid haft den otroliga turen
att ha några sådana där särskilt värdefulla människor i mitt liv
– inte så många, men några –
så jag kan inte säga att jag egentligen varit ensam.
Däremot kan jag ha känt mig ensam flera gånger.
Till exempel när jag upplevt mig annorlunda, besvärlig, konstig,
som att alla andra har så fullt upp med sitt
eller när jag känt att jag inte förstått mig på andra och
tyckt att de verkar vara av någon helt annan sort.
När jag nu hunnit leva några år
– och inte minst då jag har ett jobb
där jag fått chans att prata med väldigt många olika människor
om vilka tankar och känslor som rör sig inom dem
– så vet jag att alla människor kan känna sig ensamma,
annorlunda, bortvalda och dåliga ibland.
En del känner så mer ofta. I alla fall i perioder av livet.

Jag har också insett att flera idéer i vår kultur kan bidra till ensamhet,
utanförskap och känslor av att inte vara bra nog.
Vi fokuserar ganska mycket på oss själva här i västvärlden,
snarare än på varandra,
och det tror jag egentligen inte är särskilt bra för någon av oss…
Vi behöver varandra för att må gott och för att orka med och
klara av livets utmaningar och då behöver ”vi-et” vara större än ”jag-et”,
annars tror jag det blir precis så som det är idag
– att alltför många känner sig ensamma med en stark längtan efter gemenskap.

Min adhd påverkar delvis hur jag fungerar
och bland annat är jag inte så himla bra på ”lagom”,
utan oftast gör jag saker engagerat eller så gör jag dem inte alls.

Att jag tar saker på stort allvar
gör också att jag får mycket svårt att vara tyst
när jag till exempel upplever orättvisor.
Då kan jag nog av en del uppfattas som jobbig
och att jag stör den positiva stämningen.
Jag tycker, precis som många andra,
att det är hemskt jobbigt med dålig stämning,
men när det gäller viktiga frågor så tycker jag nog
att vi som vuxna måste ta vårt ansvar
och försöka stå ut med lite obehag
för att värna dessa högre syften.

Och just så är det väl – att jag är både jobbig,
engagerad, trött, ansvarsfull, glad och frustrerad.
Och med alla de egenskaperna kan jag bidra till min omgivning och samhället,
samtidigt som alla de egenskaperna också kan orsaka knas i vissa sammanhang.
Precis så som det är med alla egenskaper
och för alla människor tänker jag.

Så även för dig.
Du har massor att bidra med och massor för oss andra att uppskatta hos dig!
Du är sannolikt också lite ”för mycket” eller kanske lite ”för lite” ibland?
Lite knölig på något sätt.
Ibland bidrar du alldeles säkert till att ställa till med lite knas omkring dig?
Det är ju så vi funkar!

Vårt gemensamma ansvar tänker jag blir att skapa ett samhälle där vi alla,
med hela oss själva, får möjlighet att rymmas.
Där vi kan få bidra med vårt bästa
och där vi kan få finnas trots vårt knöliga.
Där det ges utrymme att reparera och komma tillbaka igen
efter att det blivit knas.

Och just så hoppas vi att Encanto ska fungera
– en plats för några som kanske inte riktigt kommit till sin rätt
i andra sammanhang eller som inte fått rymmas också med sitt knöliga.
Till Encanto är du välkommen med hela dig,
så får vi tillsammans hjälpas åt att skapa rum för oss alla!